Fanny och Alexander: Ur Ingmar Bergmans arkiv och hemliga gömmor

"Vasaru? En bok om Fanny och Alexander? Nä, det tycker jag inte alls --- det är ett avslutat kapitel!" Ungefär så lät det när Ingmar Bergman fock reda på att det var en bok i görningen om denna magnifika, fyrfaldigt Oscarsbelönade avskedsföreställning, som i ett slag förvandlade den mytomspunne regissören till snudd på folkkär. Och visst, det kan man ju tycka: varför en bok om det redan välbekanta? Men saken är den att i Stiftelsen Ingmar Bergman ännu inte öppnade arkiv återfinns aldrig tidigare publicerat material som på ett fascinerande sätt lastar nytt ljus på såväl den färdiga filmen som dess tillkomst: detaljrika arbetes- och tankeböcker, åtskilliga manusversioner, en fullkladdad regibok, därutöver mängder av fotografier från själva inspelningen. Inte nog med det. När Bergman efter visst dividerande fick klart för sig vad författarna, Maaret Koskinen och Mats Rohdin, hade för avsikter, fick de plötsligt tillgång till en oväntad raritet i huvudpersonens ägo, nämligen hans privata dagbok i vilken han hade fört anteckningar varje dag under den sju månader, rekordlånga inspelningen: "Den är riktigt kul, full av nedsättande ord om både medarbetare och mig själv"! Här avslöjas inte minst vilken tung och psykiskt pressande historia själva inspelningen var. Att filmen dessutom var ett ekonomiskt högriskprojekt vidimeras av Jörn Donner, filmens producent, i ett spännande förord. Fanny och Alexander. Ur Ingmar Bergmans arkiv och hemliga gömmer skildrar inte bara hur den dramatiska berättelsen om syskonen Fanny och Alexander växte fram i författarverkstaden utan reviderar också grundligt den glorifierade bild som på sin tid torgfördes om inspelningen - inte minst av regissören själv.